Först förstod inte Gustav vad han gjorde där med dem, det var ju inte som om det var hans typ, sociala, snygga och sportiga. Det gjorde att han kände sig utanför och främmande, att han inte tillhörde där.
Sättet de tittade på honom gjorde att han kände sig ointressant och konstig. Han ville inte vara där. Gustav var obehaglig och rätt tystlåten. Han hade så mycket att säga men fick inte ut något. Han kände sig generad och obekväm.
Fast det var fler än tre personer där i mötet fann han sig ensam och osynlig. Ingen ville höra på honom eller se honom och det gjorde honom illa till mods. Han tyckte att den tiden på mötet var väldigt plågsam och pinsam Han kände sig helt enkelt bortkommen och annorlunda.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
En bra reflektion.
SvaraRaderaKan det vara så att Gustav själv gjorde att det skapades ett avstånd mellan honom och de andra? /Carina